Firefox version 3 finns i skrivande stund som beta 2. En av nyheterna i den kommande versionen är en ny och smartare matchningsalgoritm till adressfältets autokompleteringsfunktion. Tidigare har du som användare behövt skriva adressen till sidan du vill besöka igen men nu går det lika bra med ett ord från sidtiteln.
Så här kan det till exempel se ut (klicka för förstoring):
Förutom smartare matchning tycker jag personligen att texten även är snyggare och mer lättläst än tidigare.
Jörgen Löwenfeldt har skrivit en av de mer läsvärda artiklarna jag har läst på länge. Kittet som håller fast kulturen är hotat är en välkommen läsning i en tid då allt ska gå fortare, du alltid ska vara online och svara på frågor som vad gör du just nu.
Tid för eftertanke har nog aldrig varit viktigare.
Kanal5 lanserade enligt IDG.se en ny hemsida igår. Precis som en av kommentarförfattarna påpekar så har sidan gräsligt fula och långa URL:er. Ett exempel på en adress är:
http://kanal5.se/web/guest/hem?p_p_action=0&p_p_id=K5JOURNAL
_VIEWER_INSTANCE_1Mn6&_K5JOURNAL_VIEWER_INSTANCE_1Mn6_struts
_action=%2Fk5journal%2Fview&_K5JOURNAL_VIEWER_INSTANCE_1Mn6
_articleId=53248&_K5JOURNAL_VIEWER_INSTANCE_1Mn6_groupId=1701&
_K5JOURNAL_VIEWER_INSTANCE_1Mn6_version=1.0
Semantiska och korta webbadresser ger flera fördelar:
Även Vägledning 24-timmarswebben skriver om att långa och krångliga webbadresser ska undvikas.
Flickr har fått en relativt ny webbaserad bilduppladdningssida som är väldigt smart. Eftersom jag aldrig blivit vän med de bilduppladdnignsverktyg som finns har jag stört mig på att den webbaserade uppladdningen var så omständig och tidskrävande, till exempel så kunde man bara välja en fil i taget från sin dator och endast sex stycken filer kunde laddas upp i samma omgång.
I den nya versionen finns inte längre dessa begränsningar, du kan exempelvis på en gång markera flera filer du vill ladda upp och användaren får hela tiden en bra återkoppling på vad som sker och hur långt uppladdningen har nått (något som även det saknas i den förra versionen). Med andra ord känns det faktiskt som ett ”riktigt” program.
Här nedan följer en lite genomgång om hur det hela fungerar:
Uppladdningsflödet är indelat i tre tydliga steg: välj bilder, ladda upp bilder och beskriv bilder.
Det går att välja flera bilder på en gång:
En av nackdelarna med traditionell filuppladdning är att det är svårt att veta hur lång tid det är kvar innan en fil har blivit uppladdad till webbservern. Flickr löser det hela på ett smidigt sätt:
I det sista steget så beskriver användaren sina bilder genom att lägga till taggar, titlar och beskrivningar:
Dagens Industri skriver idag om att Philips för några år sedan genomförde en global studie som visade att kunderna ville ha enklare produker, de var helt enkelt trötta på att det fanns för många funktioner, för krångliga menyer och ett för obegripligt språk. Med hjälp av en ny marknadschef så infördes ett globalt Simplicity Advisory Board som gick igenom hela verksamheten. Det ekonomiska resultatet? Från kris till succé!
Nedan följer några intressant delar ur artikeln:
”Folk kände sig tyngda av alla val och alternativ som den moderna tekniken erbjöd. Vi drog slutsatsen att behovet av enkelhet växte över hela världen. Problemet var komplexitet”, säger italienaren Andrea Ragnetti…
Av studierna framgick bland annat att hela 30 procent av alla produkter för hemmanätverk som returnerades, lämnades tillbaka för att folk inte lyckats få dem att fungera. Nästan hälften av alla konsumenter uppgav att de backat från att köpa en digitalkamera eftersom de verkar för komplicerade.
Det fanns i stort sätt bara två bolag att knycka inspiration från.
”Inom konsumentelektronik är det bara Apple som konstant arbetat med enkelhet. De är otroligt duktiga på att skapa användarvänliga plattformar. Och Google är världens mest progressiva teknikbolag och har gjort enorma vinster på att förenkla.”
Philips oklara slogan, ”Let’s make things better”, sparkades ut och bolaget omprofilerades under devisen ”Sense and simplicity”. Språk anpassades så att vanliga människor skulle förstå. I stället för att tala om tekniska fördelar som ”liquid crystal displays”, började man tala om bildkvalitet och upplevelser.
Två tydliga exempel på hur annorlunda Apple respektive Microsoft tänker (eller inte tänker…) när det kommer till gränssnittsdesign är hur man startar en presentation i deras presentationsprogram.
I Apples Keynote så finns det en tydlig Play-knapp i början på menyraden:
Microsofts PowerPoint 2003 är överbelamrat med ikoner. En av de viktigaste, nämligen knappen för att starta en presentation, ligger dock gömd nere i det vänstra hörnet (ikon nummer 3 sett från vänster). Metaforen är också i mitt tycke mycket sämre:
Varför det ska vara så svårt att luska ut hur man startar en presentation i PowerPoint är för mig obegripligt. Användaren kan visserligen starta sin presentation genom att gå in i menyn (vilket hon även kan göra i Keynote) men det visar ändå på en markant brist i funktionalitetsprioriteringen vid designen av gränssnittet. Man kan inte visa alla funktioner på en gång, utan man måste välja ut de som användaren har mest nytta av och placera övriga i underkategorier.
Det ska även tilläggas att den senaste versionen av PowerPoint, som har fått versionsnamnet 2007, inte är mycket bättre – trots att ett av mottona just var att prioritera och gömma undan funktioner. Se till exempel dessa skärmdumpar där knappen nu istället finns att hitta nere till höger i fönstret.
Ett nytt svenskt företag vid namn Seniofon har tagit fram en mobil som i första hand riktar sig till de äldre mobiltelefonovana användarna i samhället. Mobilen lägger fokus vid ringandet, med andra ord finns det inte SMS, ingen kamera etc.
Det känns helt klart som att målgruppen finns, jag vet bara hur svårt min farmor hade det när hon skulle lära sig att hantera en Nokiatelefon – och det var ändå den enklaste modellen på marknaden.
Utan att ha genomfört några användartester gissar jag dock att en del äldre personer kommer att finna telefon för avancerad. Ett exempel är menysystemet som jag nedan har kommenterat.
Om jag skulle ta fram en sådan här telefon skulle jag ha skalat bort ännu fler funktioner. Varför behöver användaren exempelvis ett menysystem? Är det inte bättre att likna mobiltelefonen vid en vanlig telefon som saknar display? Varför behöver siffertangenterna även ha bokstäver?
På telefonens baksida finns det en intressant metafor i form av ett hjärta. Trycker användaren på denna ”nödknapp” ringer telefonen automagiskt upp fem förprogrammerade nummer (svarar ingen på det första numret, ringer telefonen upp det andra osv).
En idé på ett blogginlägg som jag har haft uppskrivet under en lång tid är att skriva om hur viktigt ett unikt personnamn är i den digitala världen. Men, idag såg jag på Digg.com att The Wall Street Journal redan har gjort det.
Själv är jag rätt nöjd med att min blogg dyker på en fjärde plats när man googlar på mitt namn.
Om du öppnar ett dokument i macversionen av Word, skriver ut det och sedan stänger det så frågar programmet om du vill spara din ändring. Vilken ändring? Jo, programmet har uppdaterat dokumentets metadata. Denna uppdatering sker i smyg, ingen visuell återkoppling ges.
Själv tänker jag varje gång ”Hmm, vad har jag ändrat? Har jag råkat komma åt något på tangentbordet?”, trots att jag vet att det är metadatan som är ändrad.
Alla andra ändringar som användaren gör i sitt dokument kan hon direkt se, men inte denna. Det är ologiskt.
